First Step 2 Forever - Kapitel 1

Jag vaknade av ett ryck och kollade på klockan, nej jag hade försovit mig igen! Jag flög upp från sängen och slängde på mig ett par jeans shorts och ett vitt linne, det är ju trots allt sommar. Jag sprang ned för trapporna och vidare in i badrummet för att borsta tänderna. När jag stod och borstar håret hörde jag att mamma satt i köket.
"Försov du dig idag igen?" sa hon och jag hörde hur hon skrattade lågt.
"Nej jag bara springer runt som en galning för att det är kul. Hur lång tid är det kvar tills bussen går, exakt?" halvskrek jag när jag slängde när borsten i lådan där den tidigare hade legat.
"13 minuter, så du måste gå nu Chloe!" Jag tog ett djupt andetag och sprang ut i hallen för att knyta på mig mina skor, sedan ryckte jag åt mig min svarta tjocktröja och väskan och sprang sedan iväg till bussen.

När jag satte mig i bussen såg jag att det var en fläck på tröjan, jag kände på mig att det här skulle bli en dag då allt går fel. Bussen stannade och mina bästa vän Kate går på, ser mig i ögonen och vinkar glatt och sätter sig sedan på den lediga platsen bredvid mig.
"Asså Chloe, jag kan ingenting till matte provet, jag fattar verkligen ingenting!" Juste provet, det hade jag helt glömt bort. Räcker det inte med att försova sig?
"Oj, var det idag vi hade det? Du behöver inte känna dig ensam jag kan inte heller något till det." Hon kollade på mig och suckade högt.
"Följ med mig hem sen, vi måste planera inför festen på lördag." sa hon och tog fram sin hand mot mig.
"Självklart." sa jag och skakade hennes hand.

Jag gick med tunga steg ut från rummet jag just skrivit prov i. Kate satt redan utanför och väntade på mig.
"Gick det bra eller? Det verkade som att du skrev ganska mycket i alla fall." sa hon och log med hennes speciella leende.
"Det jag egentligen gjorde var att sitta och rita massa ringar på mitt block, jag kunde nästan ingenting." Jag kollade in i hennes ögon och log. Vi gick med tunga steg mot den stora dörren, när vi kom fram kollar vi på klockan och ser att bussen går om en minut så vi började springa.
"Chloe, du ska alltid vara så seg när vi skriver prov, ditt fel om vi missar bussen nu!" Jag såg på Kate att hon inte menade det hon sa, men hon hade rätt.

När vi kom in i Kates stora hus gick vi direkt upp på hennes rum och jag kollade runt och suckade högt.
"Okej, du sa att du hade fixat till ditt rum och rensat men varför har du då satt upp typ 100 affischer på Justin?" Jag skrattade högt och klappade henne på axeln.
"Ja jag har ju fixat till det, det blev jättefint tycker jag." Hon skrattade och gick bort till skrivbordet för att hämta sin laoptop. Vi satte oss i hennes stora säng och hon satte på musik.
"Justin Biebers musik är nog det bästa som finns, hela han är bra sen är det ju ett ganska stort plus att han är grymt snygg också." sa hon och blinkade mot mig. Hon har alltid varit besatt av Justin, lite väl mycket besatt.
Vi började prata om festen som Kate skulle ha på lördag, hon berättade vilka som skulle komma och plötsligt stelnade jag till.
"Sa du Jake?" sa jag och spärrade upp mina ögon.
"Ja, men kom igen Chloe du har väl kommit över honom? Jag menar det var typ ett halv år sen ni var tillsammans." hon kollade på mig med stora ögon.
"Ja, jo det har jag väl, men du vet hur han är och jag orkar inte med honom." sa jag och suckade högt. Kate kollade på mig som om att jag var dum i huvudet.
"Men kom igen nu Chloe, det kommer bli grymt!" Hon hade rätt, det här skulle bli en rolig fest.
Hon höjde volymen när Somebody to love började spelas och vi började dansa och sjunga. Jag blir alltid glad av Justins musik, Kate fick mig att börja lyssna på honom för ett år sen ungefär och jag gillar honom fortfarande. Jag är inte ett sånt fan som har en dröm om att träffa honom eller till och med gifta mig med honom, man kan faktiskt inte gilla en person på det sättet om man inte har träffat den. Jag gillar bara hans musik och hans röst.
"Jag måste gå hem nu, vi ses imorgon." sa jag och gav Kate en stor kram och gick sedan ut i kvällssolen. Hela vägen hem gick jag och tänkte på vad Kate hade sagt om Jake. Det var inte så att jag saknade honom, det var han som bönade och bad om att jag skulle komma tillbaka till honom.

Vad tyckte ni om det här kapitlet? Kommentera gärna! :)

Kommentarer
Postat av: Anonym

vad bra, ska bli kul att läsa fortsättningen!

2011-10-10 @ 20:30:48
Postat av: Ida

SV: Självklart kan vi göra de! :) Lägger till dig bland länkar!

2011-10-11 @ 16:19:40
URL: http://justindbiebernoveller.blogg.se/
Postat av: angelica

Azum:)

fortsätt :)

2011-10-11 @ 18:13:51
URL: http://slostickanz.blogg.se/
Postat av: majken

den var ju asbra

2011-10-11 @ 20:41:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0