First Step To Forever - En Justin Bieber novell

När jag kom ut från dusched valde jag att ha på mig vita shorts och ett ljusblått linne, över det tog jag en svart kofta.

Jag satte upp håret i en bulle mitt på huvudet och tog på mig lite mascara och gick sedan ned till köket. Där satt pappa och läste tidningen.

"Godmorgon sunshine!" sa han och log.

"Godmorgon, vad gör du hemma?" sa jag förvånat.

"Jag börjar jobba senare idag, vill du ha skjuts till skolan?"

"Ja, men kan vi hämta upp Kate på vägen?" sa jag samtidigt som jag gjorde i ordning en smörgås.

"Självklart, vi åker här ifår klockan åtta för jag börjar halv nio och det gör väl ni också?" frågade han.

"Ja det gör vi, men vad är klockan?" frågade jag och kände hur stressen kom.

"Kvart i åtta, så du kanske ska ringa Kate." Jag nickade bara som svar sen åt jag upp min smörgås påvägen upp till mitt rum.

Jag tog upp min mobil och slog in Kates nummer och tröck på "Ring".

"Kate här!"

"Hej, pappa börjar jobba senare idag så han kan skjutsa oss till skolan så slipper vi ta bussen."

"Schysst! Men du, jag måste prata med dig om en sak." sa hon allvarligt.

"Vadå?" Jag kände hur jag spände hela kroppen.

"Alltså, jag vet inte hur jag ska säga det här.. Ian kom förvi igår kväll, han sa att han behövde prata.. Men det ville han inte, eller.. Han ville mer än prata." Jag kände hur mitt ansiktsuttryck ändrades och jag satt som ett frågetäcken.

"Vadå, vad menar du? Ian, ditt ex?"

"Ja mitt ex.. Han sa att han ville ha mig tillbaka, men jag sa att jag inte ville ha något med honom att göra.. Han.. Han puttade ned mig i sängen och försökte.. Han försökte.."

"Kate, vad försökte han?" Jag kände hur jag blev oroligare och oroligare.

"Han började ta på mig och.. Och han försökte ta av mig mina kläder.. Men jag sparkade honom i magen så att han ramlade ur sängen.. Sen.. Sen så sprang han ut genom dörren." Jag hörde att hon hade gråten i halsen.

"Fan, jag visste det. Jag sa ju hela tiden att han var ett äckligt svin!"

"Men Chloe, jag var kär i honom, jag förstod inte det, fattar du inte det." Hon hade rätt, det var precis samma sak som hände mellan mig och Jake.

"Kate, kan vi ta det här sen, jag måste verkligen göra mig iordning nu, men vi ses snart. Puss."

"Jo det kan vi, puss." sa hon och sedan la vi på. 

Efter lunchen i skolan så skulle jag gå och göra ett genrep på låten jag ska köra på avslutningen, jag valde att byta från Next 2 You till Where Are You Now eftersom att jag har börjat gilla den mer. Kate skulle vara i klassrummet med resten av klassen och städa så hon kunde inte följa med mig. Jag gick upp på scenen som stod uppbyggd på den stora gräsmattan utanför skolan, sedan satte jag mig vid pianot och tröck ned några tangenter. Jag började spela på pianot och började sedan sjunga.

Jag såg att någon kom gåendes mot scenen. Jag antog att det var Jake, för han berättade att han skulle sköta ljudet under avslutningen, så jag fortsatte spela. Varför stannade han helt plötsligt? Jag struntade i honom och spelade klart låten, precis när jag var klar så började han klappa händerna och gå mot scenen. När han kom närmare så såg jag att det inte var Jake, men det var någon som jag kände igen. Jag kunde inte placera honom utan jag satt bara på pallen och stirrade på honom, tillslut slog det mig. Det var Justin Bieber, nej det kunde det inte vara. Varför skulle han vara här? Jag kom på mig själv att jag stirrade så jag ställde mig upp och gick fram till honom.

"Shit, du kan verkligen sjunga bra! Snacka om att sätta alla toner. Hej förresten." sa han och tog fram sin hand och jag skakade den.

"Hej, ehm.. Tack." Jag fortsatte kolla på honom och det såg verkligen ut som Justin så jag var tvungen att fråga.

"Asså.. Är du Justin Bieber?" frågade jag med darrande röst.

"Oj förlåt, jag glömde presentera mig! Ja det är jag som är Justin Bieber." sa han och skrattade.

"Herregud.. Det här var ju lite pinsamt." sa jag och kollade ned i marken.

"Varför då? Nu förstår jag ingenting." sa han och log.

"Det var ju inte direkt meningen att du skulle höra när jag sjöng en av dina låtar." sa jag och log snett.

"Hur kan det vara pinsamt? Du sjunger riktigt bra, vad heter du?" sa han och log, hans leende var så mycket finare i verkligheten än på bilder.

"Ehm.. Jag heter Chloe. Vad gör du här egentligen?" sa jag och han stod och stirrade in i mina ögon.

"Mina vänner, Ryan och Chaz bor här och jag var ute på Ryans baksida och hörde att någon spelade en av mina låtar och då blev jag nyfiken så jag gick hit." Han log stort.

"Jaha, ja juste de bor ju här, tänkte inte på det." sa jag och titta bort mot skolan.

"Du jag måste gå tillbaka till Ryan och Chaz nu, men vi kanske ses?" sa han och log.

"Ja det kanske vi gör." sa jag och helt plötsligt kramade han mig.

"Hejdå!" sa han och släppte mig.

"Hejdå.." sa jag tyst.

Jag kunde inte förstå vad som just hade hänt, hade verkligen Justin Bieber kommit fram till mig och sagt att jag sjöng bra? Nej han kan inte menat allvar. Jag satte mig på pallen igen och bara stirrade rakt fram. Efter ett tag kommer Kate springandes över gräsmattan.

"Chloe, jag har ropat som en galning på dig, kom vi måste springa till bussen." sa hon och drog i min arm.

"Oj, jag hörde inte." sa jag och sprang efter henne till busshållsplatsen. Som tur var kom bussen precis när vi kom fram.

Jag bestämde mig för att inte berätta om dagens händelse för Kate, hon skulle ändå inte tro på mig. Hon följde med mig hem efter skolan och vi satte oss i min säng och pratade.

"Asså Kate, vad var det som hände igår egentligen, jag hängde inte med när du berättade." sa jag såg att hon svalde hårt.

"Ehm.. Asså Ian kom hem till mig och sa att han behövde prata med mig.. Det ville han, till en början.. Vi satt i mitt rum, sen blev han aggressiv och försökte.. Han försökte ta av mig mina kläder. Men jag fick bort honom och han sprang ut igen." Jag såg att hon fick tårar i ögonen så jag la ena armen om henne och hon lutade sitt huvud mot min axel.

"Förlåt Kate, jag ville bara veta. Förlåt, gråt inte." sa jag och kramade om henne.

"Du har rätt att veta Chloe, du är min bästa vän." sa hon och tillslut sprutade hennes tårar. Jag kände att en tår rann ned för min kind, så jag kramade om Kate hårdare.

Vi satt där i min säng och pratade om killar, känslor och mycket mer i säkert en timme, sedan så var Kate tvungen att gå hem.

När jag skulle sova så tänkte jag länge på det som hade hänt tidigare idag, kunde det verkligen vara sant? Kate kommer verkligen att bli helt galen om jag berättar för henne, om hon tror mig så att säga. Nej jag säger inget, det är bäst så eftersom att jag inte orkar med massor med frågor och blickar från henne, hon kommer tro att jag är helt galen som tror att jag har träffat självaste Justin Bieber, det som alltid har varit hennes dröm. Tillslut så somnade med ett stort leende på läpparna.

"Justin, Hallå! Vi måste gå och lägga oss nu!" ropar Ryan till mig.

"Öh.. Oj, ja jo det måste vi göra." sa jag och reste mig upp från soffan.

"Vad tänkte du på? Du satt och log fånigt för dig själv." sa han och hånflinade åt mig.

"Nej det var inget speciellt, jag bara försvann ett tag." sa jag och slog till honom på armen.

"Och det tror du att jag ska tro på? Vad är det? Berätta för din gamle vän." Han drog tag i min arm så att vi stod och kollade på varandra.

"Jag är trött, okej. Jag måste sova nu, ses imorgon godnatt." sa jag och gick in i badrummet och borstade tänderna.

"Justin, har det hänt något?" sa Ryan och lät orolig.

"Nej det har det inte, jag var bara lite trött så jag fick en stirrblick. Släpp det bara, du är så jobbig ibland." sa jag och skrattade.

"Jaja, okej. Förlåt att man blir lite nyfiken när ens bästa vän sitter och dagdrömmer och dessutom ler stort." sa han samtidigt som han gick in på ditt rum.

Jag kollade mig i spegeln och gick sedan in i gästrummet för att sova. Jag kunde inte berätta för Ryan att jag tänkte på Chloe, liksom, vad skulle jag säga till honom? Hennes röst var underbar att lyssna på, undrar när hennes avslutning är imorgon. Jag gick runt lite i rummet och tänkte, varför frågade jag inte när hennes avslutning var imorgon, jag ville ju så gärna se henne på scenen igen.

Jag somnade nästan direkt när jag la mig ned i sängen.

---

Förlåt att det dröjde, men nu skrev jag ihop ett långt kapitel och jag är ganska nöjd. Det är nu det roliga börjar och det blir ännu roligare att skriva om ni kommenterar och säger vad ni tycket!