First Step 2 Forever - Kapitel 6

Tidigare: Jag drömde den drömmen om och om igen under hela natten och jag vaknade alltid på samma ställe. Jag var orolig för honom, tänk så skulle det hända honom något. Drömmen kanske var ett tecken på att något skulle hända honom.
Jag vaknade halv sju av att väckarklockan ringde. jag ville bara ligga kvar i sängen och somna om efter den här sömnlösa natten, det kändes ändå inte värt att åka till skolan. Jag bestämde mig till slut för att gå upp så jag gick in till badrummet och duschade.
När jag kom ut från dusched valde jag att ha på mig vita shorts och ett ljusblått linne, över det tog jag en svart kofta.
Jag satte upp håret i en bulle mitt på huvudet och tog på mig lite mascara och gick sedan ned till köket. Där satt pappa och läste tidningen.
"Godmorgon sunshine!" sa han och log.
"Godmorgon, vad gör du hemma?" sa jag förvånat.
"Jag börjar jobba senare idag, vill du ha skjuts till skolan?"
"Ja, men kan vi hämta upp Kate på vägen?" sa jag samtidigt som jag gjorde i ordning en smörgås.
"Självklart, vi åker här ifår klockan åtta för jag börjar halv nio och det gör väl ni också?" frågade han.
"Ja det gör vi, men vad är klockan?" frågade jag och kände hur stressen kom.
"Kvart i åtta, så du kanske ska ringa Kate." Jag nickade bara som svar sen åt jag upp min smörgås påvägen upp till mitt rum.
Jag tog upp min mobil och slog in Kates nummer och tröck på "Ring".

"Kate här!"
"Hej, pappa börjar jobba senare idag så han kan skjutsa oss till skolan så slipper vi ta bussen."
"Schysst! Men du, jag måste prata med dig om en sak." sa hon allvarligt.
"Vadå?" Jag kände hur jag spände hela kroppen.
"Alltså, jag vet inte hur jag ska säga det här.. Ian kom förvi igår kväll, han sa att han behövde prata.. Men det ville han inte, eller.. Han ville mer än prata." Jag kände hur mitt ansiktsuttryck ändrades och jag satt som ett frågetäcken.
"Vadå, vad menar du? Ian, ditt ex?"
"Ja mitt ex.. Han sa att han ville ha mig tillbaka, men jag sa att jag inte ville ha något med honom att göra.. Han.. Han puttade ned mig i sängen och försökte.. Han försökte.."
"Kate, vad försökte han?" Jag kände hur jag blev oroligare och oroligare.
"Han började ta på mig och.. Och han försökte ta av mig mina kläder.. Men jag sparkade honom i magen så att han ramlade ur sängen.. Sen.. Sen så sprang han ut genom dörren." Jag hörde att hon hade gråten i halsen.
"Fan, jag visste det. Jag sa ju hela tiden att han var ett äckligt svin!"
"Men Chloe, jag var kär i honom, jag förstod inte det, fattar du inte det." Hon hade rätt, det var precis samma sak som hände mellan mig och Jake.
"Kate, kan vi ta det här sen, jag måste verkligen göra mig iordning nu, men vi ses snart. Puss."
"Jo det kan vi, puss." sa hon och sedan la vi på. 

Efter lunchen i skolan så skulle jag gå och göra ett genrep på låten jag ska köra på avslutningen, jag valde att byta från Next 2 You till Where Are You Now eftersom att jag har börjat gilla den mer. Kate skulle vara i klassrummet med resten av klassen och städa så hon kunde inte följa med mig. Jag gick upp på scenen som stod uppbyggd på den stora gräsmattan utanför skolan, sedan satte jag mig vid pianot och tröck ned några tangenter. Jag började spela på pianot och började sedan sjunga.

"Where are you now when I need you the most, why don't you take my hand I wanna be close.."

Jag såg att någon kom gåendes mot scenen. Jag antog att det var Jake, för han berättade att han skulle sköta ljudet under avslutningen, så jag fortsatte spela. Varför stannade han helt plötsligt? Jag struntade i honom och spelade klart låten, precis när jag var klar så började han klappa händerna och gå mot scenen. När han kom närmare så såg jag att det inte var Jake, men det var någon som jag kände igen. Jag kunde inte placera honom utan jag satt bara på pallen och stirrade på honom, tillslut slog det mig. Det var Justin Bieber, nej det kunde det inte vara. Varför skulle han vara här? Jag kom på mig själv att jag stirrade så jag ställde mig upp och gick fram till honom.
"Shit, du kan verkligen sjunga bra! Snacka om att sätta alla toner. Hej förresten." sa han och tog fram sin hand och jag skakade den.
"Hej, ehm.. Tack." Jag fortsatte kolla på honom och det såg verkligen ut som Justin så jag var tvungen att fråga.
"Asså.. Är du Justin Bieber?" frågade jag med darrande röst.
"Oj förlåt, jag glömde presentera mig! Ja det är jag som är Justin Bieber." sa han och skrattade.
"Herregud.. Det här var ju lite pinsamt." sa jag och kollade ned i marken.
"Varför då? Nu förstår jag ingenting." sa han och log.
"Det var ju inte direkt meningen att du skulle höra när jag sjöng en av dina låtar." sa jag och log snett.
"Hur kan det vara pinsamt? Du sjunger riktigt bra, vad heter du?" sa han och log, hans leende var så mycket finare i verkligheten än på bilder.
"Ehm.. Jag heter Chloe. Vad gör du här egentligen?" sa jag och han stod och stirrade in i mina ögon.
"Mina vänner, Ryan och Chaz bor här och jag var ute på Ryans baksida och hörde att någon spelade en av mina låtar och då blev jag nyfiken så jag gick hit." Han log stort.
"Jaha, ja juste de bor ju här, tänkte inte på det." sa jag och titta bort mot skolan.
"Du jag måste gå tillbaka till Ryan och Chaz nu, men vi kanske ses?" sa han och log.
"Ja det kanske vi gör." sa jag och helt plötsligt kramade han mig.
"Hejdå!" sa han och släppte mig.
"Hejdå.." sa jag tyst.
Jag kunde inte förstå vad som just hade hänt, hade verkligen Justin Bieber kommit fram till mig och sagt att jag sjöng bra? Nej han kan inte menat allvar. Jag satte mig på pallen igen och bara stirrade rakt fram. Efter ett tag kommer Kate springandes över gräsmattan.
"Chloe, jag har ropat som en galning på dig, kom vi måste springa till bussen." sa hon och drog i min arm.
"Oj, jag hörde inte." sa jag och sprang efter henne till busshållsplatsen. Som tur var kom bussen precis när vi kom fram.

Jag bestämde mig för att inte berätta om dagens händelse för Kate, hon skulle ändå inte tro på mig. Hon följde med mig hem efter skolan och vi satte oss i min säng och pratade.
"Asså Kate, vad var det som hände igår egentligen, jag hängde inte med när du berättade." sa jag såg att hon svalde hårt.
"Ehm.. Asså Ian kom hem till mig och sa att han behövde prata med mig.. Det ville han, till en början.. Vi satt i mitt rum, sen blev han aggressiv och försökte.. Han försökte ta av mig mina kläder. Men jag fick bort honom och han sprang ut igen." Jag såg att hon fick tårar i ögonen så jag la ena armen om henne och hon lutade sitt huvud mot min axel.
"Förlåt Kate, jag ville bara veta. Förlåt, gråt inte." sa jag och kramade om henne.
"Du har rätt att veta Chloe, du är min bästa vän." sa hon och tillslut sprutade hennes tårar. Jag kände att en tår rann ned för min kind, så jag kramade om Kate hårdare.
Vi satt där i min säng och pratade om killar, känslor och mycket mer i säkert en timme, sedan så var Kate tvungen att gå hem.

När jag skulle sova så tänkte jag länge på det som hade hänt tidigare idag, kunde det verkligen vara sant? Kate kommer verkligen att bli helt galen om jag berättar för henne, om hon tror mig så att säga. Nej jag säger inget, det är bäst så eftersom att jag inte orkar med massor med frågor och blickar från henne, hon kommer tro att jag är helt galen som tror att jag har träffat självaste Justin Bieber, det som alltid har varit hennes dröm. Tillslut så somnade med ett stort leende på läpparna.

Justins Perspektiv

"Justin, Hallå! Vi måste gå och lägga oss nu!" ropar Ryan till mig.
"Öh.. Oj, ja jo det måste vi göra." sa jag och reste mig upp från soffan.
"Vad tänkte du på? Du satt och log fånigt för dig själv." sa han och hånflinade åt mig.
"Nej det var inget speciellt, jag bara försvann ett tag." sa jag och slog till honom på armen.
"Och det tror du att jag ska tro på? Vad är det? Berätta för din gamle vän." Han drog tag i min arm så att vi stod och kollade på varandra.
"Jag är trött, okej. Jag måste sova nu, ses imorgon godnatt." sa jag och gick in i badrummet och borstade tänderna.
"Justin, har det hänt något?" sa Ryan och lät orolig.
"Nej det har det inte, jag var bara lite trött så jag fick en stirrblick. Släpp det bara, du är så jobbig ibland." sa jag och skrattade.
"Jaja, okej. Förlåt att man blir lite nyfiken när ens bästa vän sitter och dagdrömmer och dessutom ler stort." sa han samtidigt som han gick in på ditt rum.
Jag kollade mig i spegeln och gick sedan in i gästrummet för att sova. Jag kunde inte berätta för Ryan att jag tänkte på Chloe, liksom, vad skulle jag säga till honom? Hennes röst var underbar att lyssna på, undrar när hennes avslutning är imorgon. Jag gick runt lite i rummet och tänkte, varför frågade jag inte när hennes avslutning var imorgon, jag ville ju så gärna se henne på scenen igen.
Jag somnade nästan direkt när jag la mig ned i sängen.

Förlåt att det dröjde, men nu skrev jag ihop ett långt kapitel och jag är ganska nöjd. Det är nu det roliga börjar och det blir ännu roligare att skriva om ni kommenterar och säger vad ni tycket!
Tack för alla fina kommentarer så här långt i alla fall, jag blir jätteglad! :D

Jag har ingen insperation just nu..

..men jag lovar att jag ska försöka bli klar med inlägget så snart som möjligt! Jag försöker skriva varje dag men jag får inte ned ett ord, så nu vet ni hur det ligger till.
Jag vet exakt hur hela ska vara senare i novellen, men det är vägen dit som är jobbig så jag kämpar för fullt just nu!
Men vad tycker ni så här långt in i novellen? :)

First Step 2 Forever - Kapitel 5

TidigareVi pratade länge, säkert i en timma sen var jag tvungen att lägga på för jag skulle duscha. Det blev en lång dusch, klockan var redan halv nio när jag kom ut så jag bytte om till sovkläder och borstade tänderna. Jag satte mig vid datorn igen och läste lite på en Justin Bieber blogg som jag följer, det stod om att han kommer till Kanada. Jag log och tänkte på att jag hade biljetter längst fram, men jag önskar att vi hade råd med vip biljetter så att vi kunde få träffa honom också. Jag låg och tänkte på det ända tills jag somnade, bara en vecka kvar till konserten!

Idag var det onsdag och på fredag var det skolavslutning, vilket betyder att det är två dagar kvar i skolan. Jag log för mig själv när jag gick in i badrummet för att duscha. När jag hade duschat klart gick jag in och satte på mig jeans shorts och ett rött linne instoppat, sedan gick jag vidare till mina smycken och tog ett långt halsband med en uggla på. Jag kollade på klockan och såg att det var 45 minuter kvar till bussen skulle gå så jag gick och tog en macka och ett glad juice. När jag hade ätit klart gick jag tillbaka in på mitt rum för att platta håret och sminka mig sedan var det dags att gå till bussen. 

Kate skulle komma senare till skolan idag för att hon skulle till tandläkaren, vilket betydde att jag skulle vara med och städa ensam innan hon kom eftersom att jag inte orkar med någon annan i klassen utom Sarah, men hon har åkt till Australien och skulle vara borta i ett halvår. Jag fick en klump i magen när jag tänkte på henne, jag saknade henne. Hon var en utav mina bästa vänner och vi hade inte pratat sen hon åkte för två veckor sedan. Jag gick in i klassrummet och möttes av allas blickar, allt var som vanligt i alla fall.
Jag gick till mitt och Kates bord, eller det är inte vårat bord men det är bara vi som sitter vid det. Jag satte mig där jag alltid sitter och kollade ut genom fönstret, men kollade fram mot min lärare som började prata.
"Ja, idag ska vi städa, det ska väl bli rolig?" sa hon och log ett brett leende. Hon fick bara suckningar till svar.
"Ni ska rensa era skåp och allt ska bort, verkligen allt, eftersom att vi kommer att börja i det nya huset efter sommaren." Hon log ännu bredare och såg stolt ut.
Jippie, att rensa ur skåpet som jag inte har städat sen jag började i ettan här på gymnasiet förra året. Jag kollade ut genom föntret igen och försvann in i mina tankar.
"Chloe? Hallå jorden anropar Chloe?" jag hoppade till och såg att min lärare satt på stolen bredvid mig.
"Eh.. Va?" sa jag och kollade in i hennes ögon.
"Jo jag undrar om du vill sjunga någonting på avslutningen eller inte, du skulle ju fundera på saken" Hon log och borrade in sina ögon i mina.
"Asså jag vet inte, kan jag tänka på det under dagen?"
"Jadå, men jag måste veta idag eftersom att programet ska skrivas imorgon."
"Ah okej, men jag säger hur det blir sen då." Jag vände blicken ut mot fönstret igen.
"Jaha, nehe, nu så tjejer och killar så sätter vi igång att städa" sa hon och gick fram emot sitt bord, sedan var alla påväg upp från sina stolar för att gå till sina skåp för att städa.

När jag gick till matsalen se jag att Kate kommer gåendes mot mig så jag ler stort. Hon började springa mot mig och när hon kom fram till mig kramade hon mig hårt.
"Åh, Chloe! Jag behöver ingen tandställning!" Hon kramade mig hårdare och hårdare.
"Kate, du dödar mig! Men asså, haha, vad bra då." Jag släppte henne och började skratta.
"Vad är det som är så roligt?" sa hon och kollade på mig och försökte se sur ut.
"Fattar bara inte hur du kan vara så lycklig över det. Men nu går vi och äter." sa jag och drog med mig henne in till matsalen.
"Juste, tycker du att jag ska vara med och sjunga ett solo på skolavslutningen?" frågade jag Kate.
"Varför frågar du ens, asså det är klart du ska du sjunger som en ängel!"
"Haha nej verkligen inte, jag kommer skämma ut mig och jag vet inte vad jag ska sjunga heller."
"Du kan ju sjunga Next to you asså den med Justin och Chris? För min skull?" sa hon och kollade på mig med sitt puppy-face som jag inte kan stå emot.
"Okej, för din skull." sa jag och skrattade.
Vi tog mat och satte oss vid ett bord vid ett fönster, vi satt tysta som vi alltid gör i matsalen. Liam och alla i hans gäng satt som vanligt i mitten av matsalen och pratade högt, de gjorde allt för att synas. Ja, allt var som vanligt idag också.
"Chloe, vi måste köpa nya kläder till konserten!" sa Kate och kollade chockat på mig.
"Vad gör du efter skolan?" sa jag och log mot henne.
"Jag måste hjälpa brorsan med lite saker hemma, tyvärr." Hon kollade ner i maten och suckade. Ordet bror ekade i mitt huvud, jag kände klumpen i magen och tittade sedan ned i maten.
"Chloe, vad är det?"
"Inget, jag måste på toa." sa jag och sprang iväg. Jag hörde att Kate sprang efter och ropade på mig men jag orkade inte stanna så jag sprang in på närmaste toalett och tog upp min mobil. Jag bläddrade bland alla sms och klickade sedan upp konversationen mellan mig och min bror. Jag läste hans senaste sms om och om igen och kände att en tår sakta rann ner på min kind.

"Allt blir bra Chloe, jag kommer
hem snart och jag hör av mig
så fort som möjligt.
Jag saknar dig massor!
/Love Leo"

Han hade inte hört av sig på två veckor, han åkte med sina vänner till Mexico för att vara ta det lugnt och de skulle komma hem om lite mer än en månad. Han var den enda som förstod mig utan och innan, han var min bästa vän.
Jag kollade mig i spegeln och torkade några tårar. Bra, mitt sminka hade runnit lite, jag tog papper och torkade bort det. Sedan stoppade jag ned mobilen igen och gick ut till Kate som såg orolig ut.
"Vad är det!?" skrek hon nästan.
"Ta det lugnt, inget, det blev bara lite mycket. Nu går vi tillbaka till klassrummet för vi måste städa." sa jag och vi började gå sakta mot klassrummet.
"Jaha okej, du kan prata med mig om vad som helst Chloe." Jag svarade inte utan gick vidare.

"Hjälp mig, Chloe!" skrek Leo som blev bortdragen av två killar i mörka kläder och rånarluvor. Jag stod bara där och stirrade, mina fötter var som fastklistrade, jag kunde inte röra mig.
"CHLOE! HJÄLP MIG SNÄLLA!" skrek han ännu högre. Jag kunde fortfarande inte röra mig och innan jag hann blinka så var han borta bakom alla husen.
"NEJ, CHLOE!" skrek han om och om igen."

Jag drömde den drömmen om och om igen under hela natten och jag vaknade alltid på samma ställe. Jag var orolig för honom, tänk så skulle det hända honom något. Drömmen kanske var ett tecken på att något skulle hända honom.
Till slut somnade jag och sov igenom hela natten.

Äntligen är jag klar! Det var inte så bra men jag ville bara få klart det!
Så vad tycker ni? KOMMENTERA! :)

Skriver på kapitel 5!

Jag håller på med kapitel 5 men jag har jättemycket i skolan och sen är jag i stallet mycket också så jag skriver när jag kan! Tyvärr så har jag mycket prov och sånt nu i nian men jag försöker verkligen!
Så nu vet ni varför det tar ett tag med varje kapitel :)

First Step 2 Forever - Kapitel 4

Tidigare: Jag tänkte inte svara, jag suckade bara och lade ner mobilen igen. Sedan satte jag på mig pappas gamla t-shirt och lade mig sedan i sängen för att sova. Jag försökta komma på om jag skulle gå och träffa Jake eller inte, han kanske menade det han sa ändå?

Jag vaknade av att väckarklockan ringde halv 9, skönt att vi hade sovmorgon idag efter den här natten som var. Jag kollade på mobilen och såg att jag hade ett nytt sms från Jake.

"Klockan 4 på det vanliga
stället, hoppas att jag
inte blir ensam.
/Love Jake"

Hoppas att jag inte blir ensam, orden skärde i mig, jag kunde ju inte lämna honom ensam där. Jag tog ett sjupt andetag och tänkte inte svara för jag hade inte bestämt mig för om jag skulle gå dit eller inte, jag skulle prata med Kate först. Jag visste redan vad hon skulle säga, något i stil med "Det är ju perfekt om ni kan bli vänner igen" om jag känner henne rätt. Hon är alltid så posetivt inställd till allt, det är bra att ha en sådan vän.
Jag gick in i badrummet och duschade snabbt, när jag var klar gick jag in i min walk in closet för att klä på mig. Jag bestämde mig för att ha ett par vita shorts, en svart topp med vita ringar på och en grå cardigan över.
Jag kollade på klockan och såg att bussen gick om 25 minuter så jag satte mig framför spegeln för att sminka mig. Håret lämnade jag utsläppt i mina naturliga lockar eftersom att det passade bäst till min outfit, sedan satte jag på mig mina vita converse och gick med tunga steg ut till bussen. 
Jag var helt ensam på bussen, jag älskar verkligen att ha sovmorgon för man slipper en nästan fullproppad buss på morgonen. Kate hoppade på bussen och gick mot mig och satte sig sedan bredvis mig.
"Tja Chloe."
"Hej." Jag suckade och tänkte på hur jag skulle formulera nästa mening.
"Jo asså.. Jake smsade mig.. Han undrade.. Eller han ville.. Han ville träffas.. Han sa förlåt." Jag kollade ner på mina händer som darrade, jag kämpade för att hålla gråten inne.
"Ja men Chloe, vi har hört hans historia om den där kvällen säkert hundra gånger, men asså han kanske verkligen är ledsen för det som hände. Han saknar dig."
"Jag vet inte om jag tänker gå dit. Jag vill, men det är något som tar emot liksom." Jag kollade på henne och hon log.
"Jag lovar dig, det blir inte värre av att gå dit och prata med honom. Om du inte tycker att ni ska vara vänner efter det så skit i honom då, men ge honom en chans." Hon klappade mig på axeln och jag log. Hon hade rätt, jag skulle träffa honom och se hur det kändes.

Skoldagen gick sakta, det vred sig i magen när jag tänkte på Jake. Varför förstörde han det vi en gång hade, vi var bäst tillsammans. Känslan när jag såg honom med henne, den går inte att beskriva.
Jag tog bussen hem efter skolan för att byta om, jag tog på mig min blå/vit randiga tröja över shortsen jag hade i skolan och gick sedan ut igen. Det tog emot att gå upp till berget där jag och Jake alltid satt ensama på kvällarna och kollade på solnedgången, det stället som en gång har varit min favorit plats. Jag såg att Jake stod där och jag fick en klump i magen, jag kämpade för att inte gråta. Han började gå mot mig och jag kände hur jag inte klarade av att hålla tårarna inne längre så jag lät dom rinna, de blev bara mer och mer så tillslut fick jag svårt att andas. Jake gav mig en stor kram när vi möttes, han tröck mig mot sig och började prata.
"Förlåt Chloe, asså seriöst jag var en idiot, förlåt, förlåt, förlåt!" Jag kunde inte prata, jag kramade honom hårdare som svar. Jag hade saknat honom, jag hade bara intalat mig själv att jag inte gjorde det så därför trodde jag att jag inte gjorde det. Jag saknade hans varma kramar, hans sätt att få mig att må bra.
Vi gick och satte oss på kanten av berget och kollade ned över husen, det var lika fint som jag kommer ihåg det, om inte finare.
"Jake, asså.. Hur fan kunde du?" Jag vågade inte kolla på honom när jag pratade.
"Jag tänkte inte, jag.."
"Jag har hört det där redan.. Det är bara det att.. Du fattar ju inte" Jag vände upp blicken och kollade in i hans ögon, jag såg att han kämpade för att inte börja gråta.
"Chloe, jag har alltid älskat dig mest och kommer alltid att göra det.. Snälla vi försöker igen.. Som vänner?" Han mumlade de sista orden och kollade ner på sina händer.
"Okej, men tro nu inte att det kommer bli något mellan oss Jake." Jag la huvudet på hans axel och jag kände att han log.
"Jag har saknat dig, som fan. Att se dig bli så sårad fick mig att må så jävla dåligt. Jag har inte kunnat sluta tänka på dig, det har inte gått." han skakade på huvudet som om att han ville ta bort tårarna han hade i ögonen.
"Det har inte varit lätt för mig heller, men vi gör ett försök." Jag tog upp huvudet från hans Axel och kollade in i hans ögon och log, han log tillbaka.
Vi sa inte så mycket mer vi satt bara och stirrade ut över husen som vi brukade göra. Sedan kollade jag på klockan, den var redan sex så jag skulle hem och äta. Jake följde med mig till dörren och kramade om mig, sa hejdå och gick sedan iväg. När jag kom in satt mamma och pappa redan vid matbordet så jag satte mig ned och tog mat.

Jag gick upp på mitt rum och tog min macbook och satte mig i sängen. Jag loggade in på twitter och twittrade "Alla är värda en andra chans, men inte mer. Skönt att ha dig tillbaka". När jag kolla runt lite hörde jag att min mobil ringde, det ståd Kate på skärmen så jag svarade.
"Hallådär!" sa jag glatt.
"Tjena, ojoj det låter som att det gick bra med Jake?" Jag hörde att hon log när hon sa det.
"Ja, han fick en andra chans, men aldrig att det kommer bli något mer än vänskap mellan oss." Jag skrattade och gick ut på min balkong. Vi pratade länge, säkert i en timma sen var jag tvungen att lägga på för jag skulle duscha. Det blev en lång dusch, klockan var redan halv nio när jag kom ut så jag bytte om till sovkläder och borstade tänderna. Jag satte mig vid datorn igen och läste lite på en Justin Bieber blogg som jag följer, det stod om att han kommer till Kanada. Jag log och tänkte på att jag hade biljetter längst fram, men jag önskar att vi hade råd med vip biljetter så att vi kunde få träffa honom också. Jag låg och tänkte på det ända tills jag somnade, bara en vecka kvar till konserten!

Hoppas ni gillar den såhär långt, blir korta kapitel nu i början för jag vill komma igång. Kommentera vad ni tycker för det blir roliga att skriva då och tipsa gärna andra om novellen också :)

First Step 2 Forever - Kapitel 3

Tidigare: Jag och Kate gick hem till våra egna hus och när jag kom hem till mig hörde jag mamma ifrån köket.
"Hur har dagen varit älskling" säger hon medans hon gör en sallad till maten.
"Den har varit jättebra! Jag köpte nya shorts, en klänning och skor" sa jag och log brett.
"Som om att du inte redan har sånt." Hon började skratta och gav mig sedan glas som jag ställde fram på bordet.
Efter vi hade ätit gick jag in på mitt rum och kollade på min mobil, jag hade ett nytt sms. Det var från Jake.

Jag tvekade länge innan jag bestämde mig för att öppna smset, vad ville han mig? Jag öppnade det och möts av ett ganska långt sms.

"Chloe, förlåt för allt jag har sagt
och gjort. Jag förstår nu varför
du inte pratar med mig, men
problemet är att jag inte kan
komma över dig. Du lyser upp
min dag, även om du inte vet
om det. Jag ska inte hålla på
som jag har gjort, förlåt så
jävla mycket! Kan vi inte bara
försöka igen, som vänner?
Det skulle betyda allt för mig,
men jag förstår om du inte
skulle vilja. Men nu vet du i
alla fall hur det ligger till.
Du kommer alltid finns i mitt
hjärta.
/Love Jake

Jag visste inte om jag skulle svara eller inte så jag lade ned mobilen i sängen och satte mig med huvet i händerna. Jag suckade djupt och kunde inte sluta på vad han hade skrivit, menade han verkligen vad ha skrev? Jag plockade upp mobilen och öppnade smset igen, jag läste det en gång till och kände att en tår rann ned för kinden. Nej det här får inte hända, efter allt Jake har gjort. Jag gjorde ett försök att svälja bort klumpen jag hade fått i halsen men det gav motsatt effekt och istället började tårarna spruta. Jag började skriva ett svar, men jag suddade och skrev om det flera gånger när det tillslut var klart läste jag igenom det flera gånger.

"Jake, jag vet inte om jag klarar
av det här. Efter det du har
gjort mot mig. Fattar du inte
att det sårar mig? Jag har
kommit över dig, men ändå så
kan jag inte sluta tänka på dig.
Vad är det du vill egentligen?
/C"

Efter att ha tvekat länge så trycker jag på sänd. Jag sätter på datan för att lyssna på musik, jag öppnar spotify och valet är enkelt. Justin Bieber, Down to Earth blev det. Sedan lägger jag mig ned på sängen och tar ett djupt andetag, tårarna som slutade rinna kommer nu tillbaka. Jag började tänka på hur bra jag och Jake hade det den tiden vi var tillsammans, hur kunde han kyssa henne mitt framför mina ögon? Sen kommer han med bortförklaringar, det var slutet för oss.
Min mobil började ringa, det stod "Jake" på skärmen. Jag stirrade länge på skärmen innan jag tröck på svara.
"Eh, hallå?" svarade jag tyst.
"Chloe, snälla lägg inte på. Det där som hände.. De-et var inte allt so-om du tror!" Jag hörde hur han kämpade för att inte börja gråta.
"Nehe, vad var det då?" sa jag och torkade mig under ögonen.
"Asså, jag hade druckit för mycket jag var helt bort. Jag vet att det inte är någon ursäkt, men jag klarar fan inte att vara utan dig Chloe." sa han och började snyfta. "Snälla möt mig på det vanliga stället efter skolan imorgon, jag måste prata med dig."
"Jake, jag vet inte vad du tror men jag tänker inte ha ett förhållande med dig igen, du är över!" Jag stirrade ner på täcket när jag sa det.
"Nej men ge mig en chans att visa att jag är bättre än så, vi kan väl försöka att vara vänner?"
"Jag vet inte." Jag suckade djupt.
"Snälla kom imorgon Chloe, jag ber dig." sa han och jag hörde att hon log.
"Kanske, men jag måste dra nu hejdå Jake."
"Hejdå Chloe"
Jag lade ner mobilen och gick sedan in i badrummet för att ta en dusch, när vattnet började rinna kom även tårarna igen. 

När jag kom in i rummet igen såg jag att jag hade fått ett nytt sms, från Jake.

"Jag har saknat att prata med
dig Chloe, tack för att du
svarade.
/Love Jake"

Jag tänkte inte svara, jag suckade bara och lade ner mobilen igen. Sedan satte jag på mig pappas gamla t-shirt och lade mig sedan i sängen för att sova. Jag försökta komma på om jag skulle gå och träffa Jake eller inte, han kanske menade det han sa ändå?
Jag kunde inte somna för att tankarna om honom snurrade i huvudet hela natten.
Det här blev ett ganska kort kapitel men det får räcka!
Glöm inte att kommentera och juste, nu kan ni följa novellen med bloglovin, ni hittar ikonen i menyn! Tipsa gärna andra om novellen också :)

First Step 2 Forever - Kapitel 2

Tidigare: Hon höjde volymen när Somebody to love började spelas och vi började dansa och sjunga. Jag blir alltid glad av Justins musik, Kate fick mig att börja lyssna på honom för ett år sen ungefär och jag gillar honom fortfarande. Jag är inte ett sånt fan som har en dröm om att träffa honom eller till och med gifta mig med honom, man kan faktiskt inte gilla en person på det sättet om man inte har träffat den. Jag gillar bara hans musik och hans röst.
"Jag måste gå hem nu, vi ses imorgon." sa jag och gav Kate en stor kram och gick sedan ut i kvällssolen. Hela vägen hem gick jag och tänkte på vad Kate hade sagt om Jake. Det var inte så att jag saknade honom, det var han som bönade och bad om att jag skulle komma tillbaka till honom.

Jag vaknade och kollade på klockan, den var redan 11. Det är skönt att ha en ledig dag mitt i veckan och jag och Kate hade bestämt att vi skulle träffas nere i gallerian klockan ett så jag klev sakta upp ur sängen. Jag kollade mig i den stora spegeln som satt på väggen bredvid sängen och gick sedan in i badrummet för att ta en snabb dusch. När jag var klar gick jag in i min walk in closet och började rota runt efter något att ha på mig. Efter många om och men tog jag på mig ett par höga jeans shorts och ett vitt pösigt linne som jag stoppade in i shortsen. Jag gick med tunga steg ned till köket och plockade fram juice och gjorde i ordning en smörgås, sedan satte jag mig i vardagsrummet och satte på tv:n. Jag sappade mellan olika kanaler sen lade jag ner fjärrkontrollen när jag kom till MTV, det var ett program om Justin Bieber. Det var om en tjej i min ålder, alltså 16, som fick träffa Justin och tillbringa en hel dag med honom. Plötsligt ringde min mobil och på skärmen stod det Kate.
"Hallå?" svarade jag med munnen full.
"Hej, kan jag komma till dig nu innan för jag måste prata med dig!" sa hon och jag hörde att hon hoppade omkring.
"Ja visst, vad gör du egentligen? Det låter som att du är ganska uppspelt!" Jag skrattade högt när jag pratade.
"Ja du kommer att förstå varför när jag kommer, jag går till dig nu hejdå." sa hon och la på. Jag åt upp smörgåsen och ställde sedan in glaset i diskmaskinen, sedan satte jag mig vid tv:n igen. Programmet om Justin och den där tjejen var precis sluta så jag stängde av tv:n och gick in i mitt rum.

Jag satte på mig lite mascara och när jag tog fram plattången hör jag att någon kommer in i huset.
"Jag är här nu!" Hör jag att Kate ropar och jag svarar att jag är i mitt rum så hon kommer upp till mig. Hon tog plattången och börjar platta mitt hår.
"Nå Kate, vad var det som du var så uppspelt över?" sa jag och log stort.
"Det är två saker" sa hon och hoppade upp och ner.
"Jaså? Berätta nu Kate!" sa jag och log ännu större.
"Okej, du vet Charlie? Han ringde mig igår och frågade om vi kunde träffas imorgon och jag sa ja såklart! Sen så kommer självaste Justin Bieber hit och har en konsert! Kan det bli bättre?" Hon började hoppa upp och ner igen och klappa händerna.
"Okej så du tycker att vi ska gå på Justins konsert?" sa jag och ställde mig upp. Hon nickade till svar sen så började jag också hoppa upp och ned.
"Chloe, asså vi måste gå och jag pratade med mamma så hon ska boka biljetter längst fram! De släpper biljetter imorgon klockan tolv och mamma har redan förbokan så vi har redan platser!" Hon började springa runt i huset och skrika och jag kunde inte göra annat än skratta.
Hon pratade om att hon kanske får chansen att röra honom eller att hon kanske kommer att bli One Less Lonley Girl, men hur stor är chansen liksom?
Vi gick ner för att sedan gå ut till bussen. Jag satte på mig mina svarta skor med kilklack som jag fick av mamma när hon hade varit i New York, de passade perfekt till mina kläder. Idag var det så varmt att man inte behövde ha en tjocktröja på sig så vi tog ingen och gick ut till bussen.

När vi kom in i gallerian så märkte vi fort att det var ganska tomt, vi gick direkt till våran favorit butik som just nu hade rea. Jag hittade mycket fina kläder men när jag tänkte efter så hade jag inte råd med så mycket av allt jag hittade. När vi gick ut hade jag köpt ett par höga blommiga shorts och en ljusrosa kort klänning. Vi pratade inte så mycket under tiden inne i gallerian, så brukar det vara för vi är så upptagna med att prova kläder.
När vi skulle hem så hade jag fått med mig ett par vita ballerina skor och en stor och mysig mörkblå hoodie också.
"Åh, jag önskar att jag också kunde ha köpt den där klänningen, den var så fin." gnällde Kate när vi satt på bussen påväg hem.
"Men varför gjorde du inte det då?" frågade jag men ångrade mig snabbt då jag redan visste vad hon skulle svara.
"Chloe, kolla på mig, jag har inte alls den där fina kroppen som du har! Det skulle aldrig funka med en så tajt och kort klänning på mig." Jag såg hur hennes huvud blev tyngre och tyngre så jag la armen om henne.
"Kate, du är den finaste på jorden säg inte sådär. Du kan ha allt för du passar i allt så sånt där trams vill jag inte höra." sa jag och kramade om henne.

Jag och Kate gick hem till våra egna hus och när jag kom hem till mig hörde jag mamma ifrån köket.
"Hur har dagen varit älskling" säger hon medans hon gör en sallad till maten.
"Den har varit jättebra! Jag köpte nya shorts, en klänning och skor" sa jag och log brett.
"Som om att du inte redan har sånt." Hon började skratta och gav mig sedan glas som jag ställde fram på bordet.
Efter vi hade ätit gick jag in på mitt rum och kollade på min mobil, jag hade ett nytt sms. Det var från Jake.

Vad tycker ni om novellen såhär långt? Den kommer att bli bättre sen, jag lovar :)
Kommentera gärna!

First Step 2 Forever - Kapitel 1

Jag vaknade av ett ryck och kollade på klockan, nej jag hade försovit mig igen! Jag flög upp från sängen och slängde på mig ett par jeans shorts och ett vitt linne, det är ju trots allt sommar. Jag sprang ned för trapporna och vidare in i badrummet för att borsta tänderna. När jag stod och borstar håret hörde jag att mamma satt i köket.
"Försov du dig idag igen?" sa hon och jag hörde hur hon skrattade lågt.
"Nej jag bara springer runt som en galning för att det är kul. Hur lång tid är det kvar tills bussen går, exakt?" halvskrek jag när jag slängde när borsten i lådan där den tidigare hade legat.
"13 minuter, så du måste gå nu Chloe!" Jag tog ett djupt andetag och sprang ut i hallen för att knyta på mig mina skor, sedan ryckte jag åt mig min svarta tjocktröja och väskan och sprang sedan iväg till bussen.

När jag satte mig i bussen såg jag att det var en fläck på tröjan, jag kände på mig att det här skulle bli en dag då allt går fel. Bussen stannade och mina bästa vän Kate går på, ser mig i ögonen och vinkar glatt och sätter sig sedan på den lediga platsen bredvid mig.
"Asså Chloe, jag kan ingenting till matte provet, jag fattar verkligen ingenting!" Juste provet, det hade jag helt glömt bort. Räcker det inte med att försova sig?
"Oj, var det idag vi hade det? Du behöver inte känna dig ensam jag kan inte heller något till det." Hon kollade på mig och suckade högt.
"Följ med mig hem sen, vi måste planera inför festen på lördag." sa hon och tog fram sin hand mot mig.
"Självklart." sa jag och skakade hennes hand.

Jag gick med tunga steg ut från rummet jag just skrivit prov i. Kate satt redan utanför och väntade på mig.
"Gick det bra eller? Det verkade som att du skrev ganska mycket i alla fall." sa hon och log med hennes speciella leende.
"Det jag egentligen gjorde var att sitta och rita massa ringar på mitt block, jag kunde nästan ingenting." Jag kollade in i hennes ögon och log. Vi gick med tunga steg mot den stora dörren, när vi kom fram kollar vi på klockan och ser att bussen går om en minut så vi började springa.
"Chloe, du ska alltid vara så seg när vi skriver prov, ditt fel om vi missar bussen nu!" Jag såg på Kate att hon inte menade det hon sa, men hon hade rätt.

När vi kom in i Kates stora hus gick vi direkt upp på hennes rum och jag kollade runt och suckade högt.
"Okej, du sa att du hade fixat till ditt rum och rensat men varför har du då satt upp typ 100 affischer på Justin?" Jag skrattade högt och klappade henne på axeln.
"Ja jag har ju fixat till det, det blev jättefint tycker jag." Hon skrattade och gick bort till skrivbordet för att hämta sin laoptop. Vi satte oss i hennes stora säng och hon satte på musik.
"Justin Biebers musik är nog det bästa som finns, hela han är bra sen är det ju ett ganska stort plus att han är grymt snygg också." sa hon och blinkade mot mig. Hon har alltid varit besatt av Justin, lite väl mycket besatt.
Vi började prata om festen som Kate skulle ha på lördag, hon berättade vilka som skulle komma och plötsligt stelnade jag till.
"Sa du Jake?" sa jag och spärrade upp mina ögon.
"Ja, men kom igen Chloe du har väl kommit över honom? Jag menar det var typ ett halv år sen ni var tillsammans." hon kollade på mig med stora ögon.
"Ja, jo det har jag väl, men du vet hur han är och jag orkar inte med honom." sa jag och suckade högt. Kate kollade på mig som om att jag var dum i huvudet.
"Men kom igen nu Chloe, det kommer bli grymt!" Hon hade rätt, det här skulle bli en rolig fest.
Hon höjde volymen när Somebody to love började spelas och vi började dansa och sjunga. Jag blir alltid glad av Justins musik, Kate fick mig att börja lyssna på honom för ett år sen ungefär och jag gillar honom fortfarande. Jag är inte ett sånt fan som har en dröm om att träffa honom eller till och med gifta mig med honom, man kan faktiskt inte gilla en person på det sättet om man inte har träffat den. Jag gillar bara hans musik och hans röst.
"Jag måste gå hem nu, vi ses imorgon." sa jag och gav Kate en stor kram och gick sedan ut i kvällssolen. Hela vägen hem gick jag och tänkte på vad Kate hade sagt om Jake. Det var inte så att jag saknade honom, det var han som bönade och bad om att jag skulle komma tillbaka till honom.

Vad tyckte ni om det här kapitlet? Kommentera gärna! :)

First Step 2 Forever - Introduktion

Den här novellen heter First step 2 Forever och kommer handla om en helt vanlig 17 åriga som heter Chloe Smith som bor i Kanada. Hon har en bästa vän som älskar Justin Bieber och Chloe själv tycker om hans musik, men hon gillar inget mer än hans musik.
Jag kan inte avslöja så mycket för då blir det inte roligt att läsa den sen, men det är i alla fall en Justin Bieber novell. Kommentera gärna vad ni tycker om alla kapitel för då blir det roliga att skriva :)
Följ min blogg med Bloglovin också!
Hoppas att ni kommer gilla den!
Kram

RSS 2.0