First Step 2 Forever - Kapitel 4
Tidigare: Jag tänkte inte svara, jag suckade bara och lade ner mobilen igen. Sedan satte jag på mig pappas gamla t-shirt och lade mig sedan i sängen för att sova. Jag försökta komma på om jag skulle gå och träffa Jake eller inte, han kanske menade det han sa ändå?
Jag vaknade av att väckarklockan ringde halv 9, skönt att vi hade sovmorgon idag efter den här natten som var. Jag kollade på mobilen och såg att jag hade ett nytt sms från Jake.
"Klockan 4 på det vanliga
Hoppas ni gillar den såhär långt, blir korta kapitel nu i början för jag vill komma igång. Kommentera vad ni tycker för det blir roliga att skriva då och tipsa gärna andra om novellen också :)
Jag vaknade av att väckarklockan ringde halv 9, skönt att vi hade sovmorgon idag efter den här natten som var. Jag kollade på mobilen och såg att jag hade ett nytt sms från Jake.
"Klockan 4 på det vanliga
stället, hoppas att jag
inte blir ensam.
/Love Jake"
Hoppas att jag inte blir ensam, orden skärde i mig, jag kunde ju inte lämna honom ensam där. Jag tog ett sjupt andetag och tänkte inte svara för jag hade inte bestämt mig för om jag skulle gå dit eller inte, jag skulle prata med Kate först. Jag visste redan vad hon skulle säga, något i stil med "Det är ju perfekt om ni kan bli vänner igen" om jag känner henne rätt. Hon är alltid så posetivt inställd till allt, det är bra att ha en sådan vän.
Hoppas att jag inte blir ensam, orden skärde i mig, jag kunde ju inte lämna honom ensam där. Jag tog ett sjupt andetag och tänkte inte svara för jag hade inte bestämt mig för om jag skulle gå dit eller inte, jag skulle prata med Kate först. Jag visste redan vad hon skulle säga, något i stil med "Det är ju perfekt om ni kan bli vänner igen" om jag känner henne rätt. Hon är alltid så posetivt inställd till allt, det är bra att ha en sådan vän.
Jag gick in i badrummet och duschade snabbt, när jag var klar gick jag in i min walk in closet för att klä på mig. Jag bestämde mig för att ha ett par vita shorts, en svart topp med vita ringar på och en grå cardigan över.
Jag kollade på klockan och såg att bussen gick om 25 minuter så jag satte mig framför spegeln för att sminka mig. Håret lämnade jag utsläppt i mina naturliga lockar eftersom att det passade bäst till min outfit, sedan satte jag på mig mina vita converse och gick med tunga steg ut till bussen.
Jag var helt ensam på bussen, jag älskar verkligen att ha sovmorgon för man slipper en nästan fullproppad buss på morgonen. Kate hoppade på bussen och gick mot mig och satte sig sedan bredvis mig.
Jag var helt ensam på bussen, jag älskar verkligen att ha sovmorgon för man slipper en nästan fullproppad buss på morgonen. Kate hoppade på bussen och gick mot mig och satte sig sedan bredvis mig.
"Tja Chloe."
"Hej." Jag suckade och tänkte på hur jag skulle formulera nästa mening.
"Jo asså.. Jake smsade mig.. Han undrade.. Eller han ville.. Han ville träffas.. Han sa förlåt." Jag kollade ner på mina händer som darrade, jag kämpade för att hålla gråten inne.
"Ja men Chloe, vi har hört hans historia om den där kvällen säkert hundra gånger, men asså han kanske verkligen är ledsen för det som hände. Han saknar dig."
"Jag vet inte om jag tänker gå dit. Jag vill, men det är något som tar emot liksom." Jag kollade på henne och hon log.
"Jag lovar dig, det blir inte värre av att gå dit och prata med honom. Om du inte tycker att ni ska vara vänner efter det så skit i honom då, men ge honom en chans." Hon klappade mig på axeln och jag log. Hon hade rätt, jag skulle träffa honom och se hur det kändes.
Skoldagen gick sakta, det vred sig i magen när jag tänkte på Jake. Varför förstörde han det vi en gång hade, vi var bäst tillsammans. Känslan när jag såg honom med henne, den går inte att beskriva.
Skoldagen gick sakta, det vred sig i magen när jag tänkte på Jake. Varför förstörde han det vi en gång hade, vi var bäst tillsammans. Känslan när jag såg honom med henne, den går inte att beskriva.
Jag tog bussen hem efter skolan för att byta om, jag tog på mig min blå/vit randiga tröja över shortsen jag hade i skolan och gick sedan ut igen. Det tog emot att gå upp till berget där jag och Jake alltid satt ensama på kvällarna och kollade på solnedgången, det stället som en gång har varit min favorit plats. Jag såg att Jake stod där och jag fick en klump i magen, jag kämpade för att inte gråta. Han började gå mot mig och jag kände hur jag inte klarade av att hålla tårarna inne längre så jag lät dom rinna, de blev bara mer och mer så tillslut fick jag svårt att andas. Jake gav mig en stor kram när vi möttes, han tröck mig mot sig och började prata.
"Förlåt Chloe, asså seriöst jag var en idiot, förlåt, förlåt, förlåt!" Jag kunde inte prata, jag kramade honom hårdare som svar. Jag hade saknat honom, jag hade bara intalat mig själv att jag inte gjorde det så därför trodde jag att jag inte gjorde det. Jag saknade hans varma kramar, hans sätt att få mig att må bra.
Vi gick och satte oss på kanten av berget och kollade ned över husen, det var lika fint som jag kommer ihåg det, om inte finare.
"Jake, asså.. Hur fan kunde du?" Jag vågade inte kolla på honom när jag pratade.
"Jake, asså.. Hur fan kunde du?" Jag vågade inte kolla på honom när jag pratade.
"Jag tänkte inte, jag.."
"Jag har hört det där redan.. Det är bara det att.. Du fattar ju inte" Jag vände upp blicken och kollade in i hans ögon, jag såg att han kämpade för att inte börja gråta.
"Chloe, jag har alltid älskat dig mest och kommer alltid att göra det.. Snälla vi försöker igen.. Som vänner?" Han mumlade de sista orden och kollade ner på sina händer.
"Okej, men tro nu inte att det kommer bli något mellan oss Jake." Jag la huvudet på hans axel och jag kände att han log.
"Jag har saknat dig, som fan. Att se dig bli så sårad fick mig att må så jävla dåligt. Jag har inte kunnat sluta tänka på dig, det har inte gått." han skakade på huvudet som om att han ville ta bort tårarna han hade i ögonen.
"Det har inte varit lätt för mig heller, men vi gör ett försök." Jag tog upp huvudet från hans Axel och kollade in i hans ögon och log, han log tillbaka.
Vi sa inte så mycket mer vi satt bara och stirrade ut över husen som vi brukade göra. Sedan kollade jag på klockan, den var redan sex så jag skulle hem och äta. Jake följde med mig till dörren och kramade om mig, sa hejdå och gick sedan iväg. När jag kom in satt mamma och pappa redan vid matbordet så jag satte mig ned och tog mat.
Jag gick upp på mitt rum och tog min macbook och satte mig i sängen. Jag loggade in på twitter och twittrade "Alla är värda en andra chans, men inte mer. Skönt att ha dig tillbaka". När jag kolla runt lite hörde jag att min mobil ringde, det ståd Kate på skärmen så jag svarade.
"Hallådär!" sa jag glatt.
Jag gick upp på mitt rum och tog min macbook och satte mig i sängen. Jag loggade in på twitter och twittrade "Alla är värda en andra chans, men inte mer. Skönt att ha dig tillbaka". När jag kolla runt lite hörde jag att min mobil ringde, det ståd Kate på skärmen så jag svarade.
"Hallådär!" sa jag glatt.
"Tjena, ojoj det låter som att det gick bra med Jake?" Jag hörde att hon log när hon sa det.
"Ja, han fick en andra chans, men aldrig att det kommer bli något mer än vänskap mellan oss." Jag skrattade och gick ut på min balkong. Vi pratade länge, säkert i en timma sen var jag tvungen att lägga på för jag skulle duscha. Det blev en lång dusch, klockan var redan halv nio när jag kom ut så jag bytte om till sovkläder och borstade tänderna. Jag satte mig vid datorn igen och läste lite på en Justin Bieber blogg som jag följer, det stod om att han kommer till Kanada. Jag log och tänkte på att jag hade biljetter längst fram, men jag önskar att vi hade råd med vip biljetter så att vi kunde få träffa honom också. Jag låg och tänkte på det ända tills jag somnade, bara en vecka kvar till konserten!
Hoppas ni gillar den såhär långt, blir korta kapitel nu i början för jag vill komma igång. Kommentera vad ni tycker för det blir roliga att skriva då och tipsa gärna andra om novellen också :)
Kommentarer
Postat av: Emilia
SUPER BRA ELLEN!
Postat av: FruuBieber
Mer :D
Postat av: Anomym
Du måste ju bara fortsätta! ;) Grym e du! ;)
Trackback